Nu smyger den sig på...
Nu smyger den sig på, den där odefinierbara känslan som sätter bo i kroppen när det är dags för barnvecka. Det är nu hjärnan går varm om vad jag skall göra och säga för att komma undan en liten stund då och då.
Varför kan ingen förstå att det är bättre att känna sig ensam när man är ensam, än att känna sig ensam när man är med andra...
Jag kan liksom inte lyckas med min relation till hans dotter, hur jag än gör så slutar det med att hon av någon anledning gråter och det är pga mig. Jag vill verkligen inte baktala henne inför hennes pappa, det blir liksom fel, jag kan bara hoppas att han upptäcker hur hon manipulerar och manuvrerar ut mig själv.
Jag hoppas jag kan få en stund med min bror i helgen...
Varför kan ingen förstå att det är bättre att känna sig ensam när man är ensam, än att känna sig ensam när man är med andra...
Jag kan liksom inte lyckas med min relation till hans dotter, hur jag än gör så slutar det med att hon av någon anledning gråter och det är pga mig. Jag vill verkligen inte baktala henne inför hennes pappa, det blir liksom fel, jag kan bara hoppas att han upptäcker hur hon manipulerar och manuvrerar ut mig själv.
Jag hoppas jag kan få en stund med min bror i helgen...
Kommentarer
Trackback
